Episod 163. Gustaf Söderkung

”Om jag lär mig hur jag kan sörja så skapar det en enorm trygghet” Med anledning av att Johans hund Gustaf gick bort i förra veckan så pratar Johan och Anna om sorg. Vi pratar om kontrollförluster vid flyttar, om att komma tillbaka på banan igen, om chocken över att Gustaf inte kom hem igen, om att gå tillsammans som familj för att säga hej då, om att skaffa sig en sorg som man vet att man behöver bära, om ordlös och villkorslös kärlek, om tanken på att gå sönder men de facto inte gå sönder, om vad det egentligen är ledsamheten består i, om ångesttryck över hjärtat, om svårigheten i att förhålla sig till en vardag samtidigt det till synes meningslösa kan vara skönt, om att kunna leva nykter när något är väldigt bra och när något är väldigt dåligt, om att kliva runt det där svarta hålet som öppnades, om ökenvandringen som man inte vet när den är klar men som man får lita på att den kommer att gå bra, om att skriva det sista kapitlet i den gemensamma boken, om att sluta fightas mot att önska att det var på något annat sätt, om att sorgen är nödvändig process, om att skapa trygghet på fel sätt, om att tillåta hela spektrat av känslor, om att hitta sin drömlägenhet med öppen spis, om att skapa en rökkammare i lägenheten med hjälp av den öppna spisen, om att planera hur det ska kännas (och att det aldrig blir så), om alla oförutsedda händelser som ger krydda till livet, om hur en 4,2 kg tung chihuahua kan lära en så mycket, om värdet av att skratt och humor i både tillfrisknande och sorg och om rädslan för att säga fel saker till någon som är i sorg. Avslutningsvis vill vi säga: vila i frid finaste lilla Gustaf. Tack för allt du gav och för allt du fortsätter att ge. Vi älskar dig.