Elinor Glyn – den modemedvetna urmodern till dagens skildringar av sex och snusk
Stil - Een podcast door Sveriges Radio - Vrijdagen
Categorieën:
Erotik och romantik i romanform var något som den brittiska författarinnan Elinor Glyn (1864-1943) behärskade. Redan i början av 1900-talet rullade hennes romanfigurer lika passionerat som framgångsrikt runt på tigerfällar i boken Tre veckor. Miljontals läsare slukade dåtidens variant av Femtio nyanser av honom och gjorde den rödhåriga och ytterst modemedvetna Elinor Glyn till ett internationellt fenomen, som senare kom att skapa begreppet it. I veckans STIL berättar vi mer om denna kvinna som av tidningen Time utnämnts till sexromanens mormor. Under sin livstid var Elinor Glyn var en omtalad personlighet. Hon skrev inte bara 22 romaner, tre novellsamlingar och 14 andra böcker. Hon gjorde dessutom en raketkarriär i Hollywood som en sorts alltiallo som både kunde skriva manus, producera och komma med goda råd. Bland annat lärde hon dåtidens stjärnor hur de skulle öka sin sexighet på vita duken. Och lever kvar än idag gör Elinor Glyns koncept ”it”, det. Med tiden har ”it” blivit synonymt med sexappeal i största allmänhet. Men det var Elinor Glyn som först fångade och formulerade det. I början av 1920-talet skrev hon en följetong med titel ”It”, som publicerades i tidningen Cosmopolitan en prestigetidning som gavs ut av William Randolph Hearst (och som vi nyligen berättat om i Stil). Detta ”det” var dock inget som endast var kvinnor förunnat, menade Elinor Glyn som skrev: ”För att ha det måste man besitta vissa magnetiska egenskaper som attraherar båda könen. Han, eller hon, måste vara omedveten om det. Ha ett stort mått av självförtroende, vara fullkomligt oberoende av andra och likgiltig för den effekt han eller hon åstadkommer…”. 1927 kom skådespelerskan Clara Bow, med kort mörkt hår och liten plutande körsbärsmun, att förkroppsligade just ”it” i en stumfilm med samma titel. Hennes självständiga stil sammanföll med tidens frigjordhet och filmen och fenomenet blev en hit. I veckans STIL berättar vi mer om Elinor Glyn och hennes karriär, och distinkta stil. Hon hade till exempel flammande rött hår, som till en början betraktades som en nackdel. I programmet får möta andra rödhåriga, som under en dag varje år hyllar sitt hårs kulör. Elinor Glyn var alltid elegant klädd, men så hade hon en syster som försåg henne med plagg som hette duga. Men så hette hennes syster Lady Duff Gordon och drev modehuset ”Lucile” i London. Hon var den första brittiska modeskaparen som slog igenom internationellt och klädde dåtidens kungligheter, aristokrati, film- och teaterstjärnor. Mer om henne får vi också höra. Elinor Glyn höll stilen in i det sista, men inte utan kritik. I programmet har vi träffat Margo Fallai som berättar om hur man upprätthåller stilen, även som äldre kvinna. Och så har vi tagit en titt på det franska filmfenomenet Emanuelle som förförde publiken under det tidiga 70-talet. Hur gick det till, egentligen? Hade det månne med den snygga stilen att göra? Veckans gäst är Jenny Lindh, bibliotekarie.