Elsa Schiaparelli – en chockerande samtida modeskapare

Elsa Schiaparelli (1890-1973) var en av det tidiga 1900-talets mest moderna designer, hypermodern, till och med. Det mesta hon gjorde då, görs idag, och alldeles självklart - samarbeta med konstnärer, resa för att inspireras, axelvaddar, synliga blixtlås, konstnärligt utformade knappar, syntetmaterial, knalliga färger och plagg med priser som gjorde dem tillgängliga för många. Trots det är hon inte alls lika känd som sin samtida kollega och konkurrent, Coco Chanel. Men snart kommer hennes namn att snurra runt igen, och hennes gärning att lyftas fram. Tillsammans med modedesignern Miuccia Prada är hon nämligen föremål för den kommande stora modeutställningen Schiaparelli and Prada: Impossible Conversations på The Metropolitan Museum of Art i New York (den börjar den 10 maj). I programmet berättar vi mer om Elsa Schiaparellis liv och karriär. I modehistorien beskrivs ofta Elsa Schiaparelli som en excentriker, och det var hon också. Men hon var även enormt ekonomiskt framgångsrik. Inte minst tack vare bra relationer med den amerikanska marknaden. I USA sålde hon som smör, och hennes namn var där välkänt ända in på 50-talet. När hon besökte huvudkontoret för det amerikanska varuhuset Neiman Marcus i Dallas, Texas, arrangerade de ett cocktailparty för 3000 gäster och hade dekorerat lokalen med ett jättelikt Eiffeltorn och tusentals nejlikor – allt i hennes signaturfärg ”Shocking Pink”. Hon var deras bäst säljande designer.  Elsa Schiaparelli var även mycket framgångsrik med sina parfymer. Hon gjorde flera och de flesta började på bokstaven ”S” – Salut, Soucis, Sleeping, Success Fou och så förstås Shocking, vars flaska i form av en kvinnotorso – eller provdocka, runt halsen hänger ett måttband– var inspirerad av den kurviga skådespelerskan Mae West, som var en av Elsas kunder.  Egentligen hade Elsa Schiaparelli inte alls tänkt sig att bli någon modedesigner. Hon föddes i en välbärgad aristokratisk familj i Rom. På besök i London blev hon blixtförälskad i en stilig polsk greve som hon omgående gifte sig med. Tillsammans bosatte de sig i USA där Elsa födde en dotter, Gogo. Men snart tog kärleken slut, liksom Elsas pengar. Hon blev ensamstående mor. I Paris halkade hon som en slump in modevärlden, som tog emot henne med öppna armar. Utom Chanel. Hon fräste ilsket ”den där italienska konstnären som gör kläder”. ”Den där trista lilla borgerliga kvinnan”, fräste Schiaparelli tillbaka.  Elsa Schiaparelli tog inte mode med en klackspark, men hon hade sinne för det humoristiska och absurda. Hon blev, inte helt oväntat, god vän med många av dåtidens konstnärer inom fauvisterna, kubisterna, futuristerna och surrealisterna. Hon samarbetade med flera av dem, bland annat Jean Cocteau vars teckningar blev broderier på hennes plagg. Salvador Dali hjälpte henne att skapa hattar i form av en telefon, lammkotletter och en sko. Och det var han som gjorde mönstret till den berömda hummerklänningen som Hertiginnan av Windsor bar. Han uppges ha blivit besviken över att inte ha fått smeta äkta majonnäs på klänningen när den var klar. Elsa Schiaparellis var den första att själv påpeka att hon inte kunde det minsta om hur man sydde kläder. Hon tecknade istället ned sina idéer som hon kläckte medan hon körde bil, eller promenerade. Hon tänkte illa mellan fyra väggar, som hon sade. Sedan förklarade hon exakt hur hon ville ha det, för dem som kunde konstruera mönster och sy. Flera kända modeskapare började sin bana hos henne, bland annat Hubert de Givenchy. Men hon ansåg att bristen på sömnadskunskap inte var någon nackdel. Det gav frihet. I programmet träffar vi den svenska modeskaparen Diana Orving som inte heller har någon formell modeutbildning – utan att det har hindrat hennes karriär det minsta. Hon har till exempel gjort kostymerna till baletten Kom ni döttrar (som ingår i föreställningen Triple Excellence) som denna helg har premiär på Operan i Stockholm. Men till skillnad från Chanel – och många andra modenamn och modehus – så...