Tallulah Bankhead – en fräck och fyndig föregångsrebell

I vårsäsongens första nya avsnitt av STIL ska vi uppmärksamma en kvinna vars namn en gång var synonymt med rabalder och rubriker - Tallulah Bankhead (1902-1968). En amerikansk skådespelerska vars personligt fräcka och frispråkiga stil tillslut överskuggade alla roller hon spelade. Många påstår att hon blev en karikatyr på sig själv. Men det gav henne också några av tidernas mest hängivna fans som följde allt hon sade och gjorde - och klädde sig i. Tallulah Bankhead blev en sorts symbol för det tidiga 1900-talets nya kvinna, för vilken världen plötsligt låg öppen. Hon förkroppsligade de moderna tider som bubblade efter första världskriget. Framför allt för kvinnor som hungrigt slukade i sig den nya tidens frihet och möjligheter. Och ingen var mer glupsk än Tallulah Bankhead. Konventioner hindrade henne aldrig. Tvärtom sporrade de henne, till publikens förtjusning. Hon var tidigt ute med att inte använda sig av trosor och hjulade gärna offentligt för att visa detta. Hon satt aldrig still. Idag hade hon sannolikt fått någon bokstavskombination som diagnos. Tallulah Bankhead hade safirblå ögon, askblont hår och djup hes röst. Hon kryddade alla samtal med ett oändligt antal ”daaaahlings”. Ett av dåtidens inneuttryck som hon kom att hålla fast vid, livet igenom. Det sparade tid, sa hon. Då slapp hon lära sig vad folk hette. Men hon var älskad av sin publik, som till en början mest bestod av unga arbetarkvinnor, och en hel del flator. Tallulah Bankhead stack aldrig under stol med att hon var bisexuell, även om hon aldrig försatte en chans att tala om hur hon gillade välhängda män. I programmet har vi pratat med Tiina Rosenberg, professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet, om divor och vilka egenskaper som lockar homosexuella kvinnor, respektive män, att dyrka dem. Under senare år var det snarare homosexuella män som gick igång på Tallulah Bankhead, som då klämde i sig stora mängder bourbon och cigaretter och ständigt spottade ur sig rappa repliker. Författaren Tennessee Williams baserade för övrigt karaktären Blanche i Linje Lusta på just Tallulah Bankhead, men hon tackade nej till att spela den initialt. Det gjorde hon först senare. Tallulah Bankhead försökte sig på en filmkarriär i Hollywood, utan större framgång. Men för sin roll i Alfred Hitchcocks film Lifeboat (från 1944) blev hon hyllad. Men mest blev hon prisad för insatser i teaterpjäser som Little Foxes av Lilian Hellman och Private Lives av Noël Coward. När hon 1952 gav ut ut sin självbiografi rusade den högt upp på försäljningslistorna och stannade där under många år. Den hette kort och gott Tallulah. I programmet får vi även höra om vikten av att välja rätt namn. Den svenska designduon Ubi Sunt berättar om hur de tänkte. Vi får även höra varför det har dröjt så länge för Guldbaggegalan att begripa att kostym och mask är värda egna priser. Inte minst har vi rest till Skåne där vi har druckit kaffe, ätit kakor och pratat med en av Sveriges största dragshowstjärnor genom tiderna, Lasse Flinckman. Veckans gäst är Stefan Ingvarsson, kulturskribent.